Från tuff och stark till svag och sårbar.
Ingen är perfekt, alla har vi våra upp- och nedgångar och alla är vi olika. 
 
"The one and only" är givetvis perfekt. Hugo är i alla fall, utan tvekan så nära man kan komma.
Egentligen bör jag göra ett inlägg åt honom, för att han är så bra. Alla har vi våra upp- och nedgångar som sagt, och jag vet inte vad som tagit åt mig och mitt humör den senaste tiden. Men att det byter varje minut kan jag verkligen konstantera. Som tur är finns han där ändå, trots att jag verkligen är "pain in the ass" stundtals. Såklart gör inte det fakta att han står ut med mig honom till perfekt utan allt annat runt omkring också.
 
Fast vad är egentligen perfektion?
Fulländlig. Men vad ska egentligen det betyda? Det som är perfekt för mig är ju inte perfekt för någon annan eller tvärt om. Eller är det en steriotyp?
Blir inte klok på detta. och ett väldigt ologiskt och tråkigt inlägg...
Men nu har jag i alla fall fått tacka min H för att han finns. för mig och fräst i mitt liv.

Kommentera

Publiceras ej